passthison

Vad himla bra det gick med min bloggstreak då. Skyller såklart på att inget händer så att det finns ändå inget att skriva om och det som eventuellt finns att skriva om vill jag inte skriva om på internet för en potentiellt oändlig publik. 

 

SOM OM.

 

Jag vet inte hur mycket man kan älta att INGENTING händer men det gör verkligen inte det. Hur tråkig människa kan man bli egentligen? Jag ägnar ganska mycket tid åt träningen och den går ändå sviiinbra just nu så jag lever lite för den men vägrar verkligen vara en person som tjatar om det. Fy fan. Men jag mår i alla fall sinnessjukt bra av den också, det håller verkligen humöret uppe (aktuell spaning, inte). Det är så man (jag) håller huvudet över vattenytan. Är en datadriven person som älskar mätbarhet varför min numeriska utveckling motiverar och imponerar på mig. Imponerar, men ja. 

 

Förutom det så sover jag, äter, scrollar, läser, jobbar och då & då hänga med Jennifer eller Nathalie och äter lite till och dricker lite vin. 

 

Igår var jag och Jennifer ute på Folkbaren för lite cava. Kan inte NOG betona hur nice det ändå är att bli leggad och att servitrisen ursäktar sig med "men ni måste ju bli leggade ofta ändå". Tack. Åldersnoja finns men dämpas.

 

Ännu en tisdag i livet har passerat, ännu en dag i pandemilife är till ända, ännu en dag närmre våren är vi. NICE. 

 

Idag har vi på passthison kommit fram till att jag och Pim har en besatthet gemensamt och det är Border collies. Pim pga eventuell löptik och jag pga så sinnessjukt jävla gulliga. Och smarta. 

 

Ett sant nöje nu för tiden är att se tillbaka på gamla minnen med tanke på att det inte är svinenkelt att skapa nya just nu (....). Ohälsosamt besatt av mina screenshots i telefonen och memories på Facebook är typ det första jag går in på i mobilen på morgonen. 2017 var verkligen ett bra år ur reseperspektiv, vi visste inte hur bra vi hade det. 2020s mesta tanke för övrigt, kanske delad förstaplats med "fyfan vad less man är på coviden".

 

För fyra år sen vid den här tidpunkten hade vi TRE resor inom loppet av fyra månader att se fram mot. Nedan på promenade de angais på midsommarafton. Bra bild, nä men känslan är go. 

 

 

Tjatja bloggeeeeen

 

Börjar bli knäpp på att det händer för lite i mitt liv (BÖRJAR? Stryk börjar). Fett jävla otålig på lite action av något slag. Hjälp mig? Ska utmana mig själv med en bloggstreak.

 

Semikollar på Guldbaggegalan nu och satan vad deppigt med noll publik på plats och att jag knappt hört talas om någon av filmerna eller ens kunnat gå på bio och se dem pga pandemin. Det smärtar ändå en föredetta Scanboxares filmhjärta. Those were the days när man härjade runt på Guldbaggegalan o drack champagne och åt snittar fick klä sig i långklänning. Man ska veta att det lindrar en trist januari. 

 

Den här helgen går ju inte till historien som den mest peppiga man varit med om, men även det ska väl bittert dokumenteras. Drömde inatt att maffian var ute efter mig för att döda mig. Vaknade skräckslagen. Allt kan ju inte vara som förra helgen så att säga. Livets kontraster.

 

Borde egentligen inte vara så uttråkad men nånting slog slint de senaste dagarna och har väl ändå mina aningar om varför. Eller så har jag (alla) bara stått ut så läääääääääääääänge nu och bitit ihop och så kom pandemin ifatt en och slog till med ett jävla utfall. Nio månaders ackumulerat tålamod och ihopbiteri och acceptans. Det slog till precis som den dåren på Hornsgatan i torsdags som rakt av högg mig med sin arm i en hint om att hålla avstånd. Jag är ju ingen statsepidemiolog va men om jag ska vara sån var det DEN som från ingenstans klev ut från en port där jag gick på trottoaren och om DEN är så coronanojig kanske den inte BORDE TOUCHA MIN ARM med sin hand va?????????? Hur är det fatt. 

 

Nåväl. Ska jag försöka se livet lite från den ljusa sidan?

Träningen går bra. 135 kg i marklyft. Tror att den platsansvariga på mitt gym raggar på mig. Snygg men inte min typ, vilket jag sa till Nathalie varpå hon sa "men snälla han är allas typ". Nu ska hon med mig och träna imorgon.  

Skriver såklart det här för att minnas att ibland går det bra och för att det boostar mitt uttråkade ego. 

 

Har också läst en helt otrolig bok. Samlade verk var det och nu vill jag inte läsa någonting annat som inte genast är ett lingvistiskt mästerverk. 

Satans  helvete vilket jävla rövväder idag. 

Och jahapp Corona är såklart vad det är och hur naiv var man som trodde att ett 30-årsfirande var inom räckhåll.

 

Vad händer i februari sa du, inget särkilt va? Det taktar på i samma pisstillvaro, inget att bry sig om, vabruari, vi ska va glada om vi överlever utan större krämpor och helvete vad depp allting är. Fy fucking fan. Ursäkta opeppen men hur mycket ska en människa behöva ta. Så ska en person som undertecknad med noll tålamod också behöva ta att vänta på enåterkoppling i 900 år. Life's a bitch, karma's a bitch, och jag har noll komma noll tålamod och blir en ältande jävel. Ursäkta årets tönt men tack och förlåt alla inblandade. Hade jag haft saker att göra (...) hade jag inte hakat upp sig så men livet motarbetar mig på alla plan. Det enda jag kan göra är att gå och lyfta tungt och sova men resten av tiden då? NÅNTING måste hända. Snälla. Känner mig som det här spöket i taket hos Nathalie förra helgen.