passthison

Hej heeeej! 

 

Har la inget att säga som är nytt. Ska vi börja ältandet om igen då? Januari, blue monday i måndags, fy fan vad less man är på att inget händer samtidigt som jag ändå inte orkar göra nånting. Varenda jävel är sjuk och det känns liksom som upploppet på ett maratonlopp. Oktober november december januari, snälla det får vara nog nu. Unik tanke. 

 

Men gillar livet ändå, är allt som oftast på rätt bra humör. Youngster life håller än, Heidi och jag blev båda leggade på flying horse förra fredagen. Ung check! Snart 31 år gammal (???) men ändå ett litet barn som kommer hem från middag hos mamma med ett åttapack toapapper ("behöver du toapapper?" eh ja ett förbrukningsvara och två som att jag ens skulle komma ihåg att köpa det på affären även om min ENDA agenda vore att gå dit just för att köpa hem toapapper? Nej, klipp till jag hade kommit hem med allt förutom det. Attentionspan på Willys? 0%). 

 

Träningen är kul men varför i hela fucking friden har jag anmält mig till ett maraton, vill göra allt utom att springa långt. Börjat semiöverge älskade Hornstull för Sofo. Nivån av förändringar i mitt liv. 

 

Men annars är jag så sjukt tacksam för att overall må bra och vara glad och nöjd. Tack kroppen för att du tillåter mig persa i böjen fast jag tar en lördag till en låååång vinlunch med lite för många enheter. 

 

Tänk att jag har ett jobb som är så jävla roligt med en chef jag kan ta en kula för och kollegor och det går bra och jag tjänar bra? Vem hade trott det i MI-ångesten 2012-2014. Att fyra rekryterare hört av sig senaste veckan? Att jag träningen är så sinnessjukt kul och går bra? Att jag bor på en plats som är amazing, att jag hittat balans i att inte umgås med någon annan än mig själv men också socialiserar i tid och otid? Otroligt. Då kan jag ändå förlåta att jag inte har en balkong (elleeer, fråga mig igen i april), att börsen går åt helvete, att plånboken läcker pengar (men jag lever lajf) och så vidare och så vidare. Har också blivit så otroligt fåfäng på senaste, inte ytlig men fåfäng. FU Zoom och Google meet, jag pallar inte med mitt eget utseende längre. 

 

Hemnetar som vanligt. Uppsala e en fin stad, tänk att flytta dit och bo mitt i smeten för en spottstyver av vad det kostar att bo i Stockholm? Inte för att jag egentligen vill ge upp söder, men det här är vad pandemi och tristess gör med mig. 40 min från Stockholm. Det är södermalm eller inte Stockholm alls tydligen.