passthison

Försöker fortfarande smälta fredagens otroliga möte. Det är som en karamell som jag suger långsamt på, njuter av för att den inte är slut än, bearbetar fortfarande minnet minut för minut. Nån som hört något? Kan vi snälla prata mer om att jag träffade Jocke Berg i fredags. Vem vill höra? 

 

Nåväl. Cringear lite också, under helgen som gått har jag såklart funderat massor på det här. Man vill så gärna vara nån typ av jämlike med den man beundrar, en cool och obrydd och normal person och så blir det som det blir för mig i fredags. Man kommer av sig totalt, hamnar direkt i underläge, jag-vet-vem-du-är-du-har-ingen-aning-om-vem-jag-är, allt jag säger låter platt och töntigt och generiskt. Man vill säga så mycket men får inte ur sig nånting (kanske hellre det än något JÄTTETÖNTIGT ändå tbh)

 

Pratade med detta med min pappa på telefon för tydligen hade ryktet nått även honom om Det stora mötet på Mäster Anders. Han tröstade mig med (det var en tröst även om det kanske inte var hans intention) att han läst en krönika som Alex Schulman skrivit i DN om att möta sin idol och chansen att göra intryck och inte gå fram och säga något obegåvat vilket var huvudet. på. spiken!!! Det var så fint på något sätt. Att någon skrivit om samma sak som jag grämt mig över och att någon jag bryr mig om delade det med mig i en aktuell situation.