Allt har sin tid

Haallllååå hur många har träffat sin livs idol? Jag har. Vad är det för jävla känsla?
 
Nä men jag vet inte vad jag ska säga, jag e ba lost for words. När min chef sa att hon bokat bord på Mäster Anders var min spontana tanke åhååå JOCKE BERG. Pga Kungsholmen.
 
Inte fan trodde jag att han skulle sittta där i baren just ikväll såklart. Och att jag ens skulle känna igen honom? Vänder mig mot Jonna den allvetande chefen och säger "Han i baren, är det Jocke Berg?"
 
Jonna confirmar att ja det är det.
 
Jag grät en skvätt. Eller nä men ögonen tårades absolut och jag erkänner för mina båda kollegor att jag är ett fan, nej inte bara det, jag är alltså är tidernas största Kentfjant och sätter mig och Jonna säger "men ska du inte gå fram?" och jag säger "Men nej herregud vad ska jag ens säga".
 
 
 
Jonna reser sig och går iväg och jag tänker "hallååå var ska hon nu, hon går mot baren, vad händer" och 15 sekunder senare viftar hon dit mig och sen är allt oklart.
 
Fangirlar sönder som en annan tönt och jag vet inte vad jag får ur mig. Vill säga något om mina kenttavlor på väggen hemma som jag fick av en person jag dejtade, om minimalen, om pärlor, om arvika, om alla låtar som lindrat min själ som balsam eller plåster och det jag får ur mig är "jag saknar kent vaje dag" för det är sant det gör jag, och sen minns jag tyvärr inget mer. Helt ärligt minns jag ingenting  som jag skulle vilja komma ihåg, om vad jag sa, om vad han drack, om vad han sa ordagrant. Chocken. 
 
Tack Jonna för att du gick fram och tog modet som jag inte hade. Tack William som rekryterade mig ttill Storykit som gav mig Jonna som chef, tack Mäster Andrers för den goda maten, tack Stockholm för att du är så fucking uppbokad och tack Heidi för att din mormor kom till centralen strax efter 20 så vi tog ett tidigt bord ikväll.
 
Tack Kent och Jocke Berg för att jag har överlevt mina 20-30 nånting med sinnesnärvaron någorlunda i behåll. Det betyder med än någon någonsin kan ana. Om det är något jag önskar att jag hade fått ur mig idag så är det det. Tack och förlåt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0