passthison

Tjeeena!

 

Träffade min bästa kompis och passthison-kompanjon Jennifer idag. Vilket var en jävla befrielse pga det finns ingen som förstår mig så som hon men det är ju ett obvious statement. Vi sågs och efter fem minuter konstaterade vi båda att vi drabbats av ett mental state of 60 years old fast på olika sätt. Jag själv till exempel längtar enbart efter att få gå och lägga mig om dagarna, kanske läsa lite ur en bok på sin höjd och lägga ifrån mig allt vad digitalisering heter mellan 20.30 och 08.00. Jennifer sover 11 timmar per helg, löser melodikrysset och plockar svamp. Varsågod för info.

Jag gick förbi en butik som ligger typ 50 meter från mig men som jag inte besökt på åtta år. Såg en fleecetröja som jag blev totalt besatt av. Hade jag haft en boyfriend hade han garanterat haft tröjan jag såg, dock inte på sig för det hade jag haft, men nu har jag ingen boyfriend och inte heller någon UNDERBAR fleece. Gick hem och funderade några varv och beställde tröjan i fråga i söndags. Resteröds storlek M och den har jag hardcoretrackat sedan dess och när den levererades till mig blev det höjdpunkten för veckan (så här långt men konkurrensen är fan inte stenhård), alltså att hämta ut den idag och nu vill jag bara leva i den och mina soctights tills april är över? Meeen jaaaaa tack. Wannabe friluftsmänniska you rang?

 

Har eventuellt fastnat i en deppig fälla av att bara vilja tända ljus (snark) och ha öppet fönster och vara semifrusen och inte tänka en enda vettig tanke och bara sooooooova. Är en björnmamma i hjärta och själ, gå i idé är mitt enda purpose tror jag.

 

Jag VILL så mycket och har ambitioner, jag lovar och svär, men när det kommer till kritan ska det fan mycket till för att jag ska offra min tydligen mycket värdefulla tid på allt annat än marklyft, soffhäng, sömn och marmeladkokning för att göra någonting annat. Blir impad av ändå simpla analyser som sms:et nedan som konstaterar det uppenbara. Ska det vara så svårt?