Starships were meant to FLYYY

On brand för mig att bli besatt av en tio år gammal låt.
 
Är så himla glad. Extremt kränkt & dränkt av konstant regn i 48 timmar i veckan vilket typ är som förlåtet efter dagens härliga solsken och värme. Var lite bakis (skäms) men på så otroligt gott humör ändå. Så det väger upp. Nu börjar den säsongen när jag bara vill vara utomhus. Hejdå lägenheten. Hej reimers, hej långholmen, hej tanto, hej årstaviken, hej riddarholmen, hej skinnarviksparken. 
 
Fiskmåsarna dampade loss värre än nånsin i förmiddags men knappt det kunde rubba mitt goda humör. Såg en död fågelunge på trottoaren idag, kändes tråkigt och sorgligt och tyckte synd om den men så kom jag på att det kanske var en fiskmåsunge och då brydde jag mig inte så mycket... hur mörk är jag. So sue me för att jag älskar att sova och gärna gör det till lite längre än 04.30, taaaaaaaaack. 
 
Måste sluta svära så mycket. Ber om ursäkt för föregående inlägg. 
 
 

Bright lights that won't kill me now

Jaha, tänker att vad fan, det händer ingenting i livet och så tittar jag tillbaka i arkivet o ba; vad gjorde vi, vad tänkte jag på, vad rocked my world, nånting var det ju... men tomt är det. Känns som ingenting händer men klart som fan nånting pågår. Jämt. Vi lyckades fånga en liten stund i solen, nedan är en jättefin bild på min bästis från en av årets typ tre soliga dagar <3
 
 
 
Förutom basic "jobbet tar upp all min tid och det är ingen hemma skallen är urblåst efter kl 18" så är fiskmåsarnas tid här </3. SNÄLLA ingen fucking fan bryr sig om era jävla horungar, speciellt inte 04.30 på morgonen. Dessutom fuckar ni up min sleep tracking. God morgon Sofia, kolla du har pratat i sömnen, varsågod att lyssna..! Nähä... det var bara måsskrik idag IGEN. 
 
Bitterheten e.
 
Idag är det lite grattis till miiiiig, firar en månad och en dag på mitt nya jobb. Och ett hejdundrande PR i marklyft. Vet att ingen kunde bry sig mindre utom jag men en 10x110, 8x120, 6x130 och 2x140 är ändå något. Vet inte var energin kom från? Slut på skryt. 
 
Nåväl. Det enda jag vill är att hänga i tanto med Jennifer och bada och dricka rose/bada i rose och glömma livets alla sorger och när livet peakade 2016 hade vi redan gjort det minst 2 gånger i år redan och nu är det 20 maj och jag har gått barbent en gång. Hejhej stereotypen för bitter 30-åring eller vad?! Nä skärpning, det här är vårt år. Gläds åtminstone lite åt det lilla nu. Fågelkvitter, lukten av tjära vid båtklubben under västerbron, blomster, ljumma sommarkvällspromenader, LJUSET, snart får vi vara ute till 22.30...otroligt. Men jag ärr inte så sur ändå, tvärtom. Rätt glad och nöjd, ribban är sänkt för glädjeämnen också, d e ba emokidet i mig som skiner igenom i dessa fucked up times. 
 
 
 
VI HÖRS SNART IGEN! 
 

RSS 2.0