I died for you one time but never again

Man möter rätt roliga och vänliga gäster också ska ni veta. Idag påpekade en man under eftermiddagsruschen (fast nej det är fredag och lönehelg = rusch HELA TIDEN) "you're here all the time" med ett flin.

Japp svarade jag. Men jag får ju i alla fall betalt för det. Det är liksom mitt jobb att hänga här. Han är typ stammis och får INTE betalt för det.

Sen fick jag en halv bussremsa av några trevliga bonnläppar. "Ja, men, vi ska hem nu! Åker du pendeltåg eller så? Här kan du få en remsa"

Klart man tackar och tar emot och ser glad ut istället för att upplysa dem om att remsan gäller typ forever and ever, åtminstone tills nästa gång de kommer till Stockholm? yeah baby.

Till sist var det dom som berömde mig för hur DUKTIG jag var. Jag hittar inte på faktiskt. "Vad duktig du är, du arbetar så snabbt! Och ändå verkar du inte ett dugg stressad. Vem är din chef?"

Asså skrytinlägg deluxe, i knoooooooooooow. Kan inte hjälpa.



// Sofia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0