Another week away, my greatest fear
Trivs utomordentligt bra med att jobba. Det allra bästa är att man slipper ta med jobbet hem efter utstämpling. Inte så himla pretto som skolan med läxor och plugg och hela baletten. Dessutom får man pengar.
Upptäckte nyss ett oidentifierbart blåmärke. Kommer liksom inte ihåg hur det hamnade där precis brevid knät. Läskigt. Men det sitter där det sitter och jag får väl nöja mig med att min smärttröskel är hög. (Säger ju att jag offrar kroppen i tjänsten)
Snart dags att burra ner sig i sängen för en skaplig stund skönhetssömn innan klockan ringer imorn vid 9-tiden och inte en sekund tidigare. Fyra dagars jobb kvar sen får jag träffa Jennifer och spåra lördagskväll.
Upptäckte nyss ett oidentifierbart blåmärke. Kommer liksom inte ihåg hur det hamnade där precis brevid knät. Läskigt. Men det sitter där det sitter och jag får väl nöja mig med att min smärttröskel är hög. (Säger ju att jag offrar kroppen i tjänsten)
Snart dags att burra ner sig i sängen för en skaplig stund skönhetssömn innan klockan ringer imorn vid 9-tiden och inte en sekund tidigare. Fyra dagars jobb kvar sen får jag träffa Jennifer och spåra lördagskväll.
Dags att parkera sig i lodrätt läge framför tv innan jag slocknar.
// Sofia
Kommentarer
Trackback
