passthison

"När jag var lite" hade jag tänkt att inleda texten med, men jag minns inte om jag var så lite ändå. Jag kanske gick i fyran-femman. (klassas det som liten?) Min mor var iväg för dagen, och hon har alltid varit en sådan hönsmamma att hon ringer pappa och ber han komma och vakta oss om hon ska iväg i över två timmar.
Så även denna gång hade hon gjort detta samtal och nu satt alltså jag samt pappa på balkongen. Han rökande och med en öl i handen, och jag pratandes med troligen ett glas saft framför mig. Det var sommar, det minns jag. Han hade satt på nån lite äldre skiva, för det var inget jag kände igen.

Sofia säger åt mig dagligen att jag är så random, börjar prata om dagens mat när vi sitter och diskuterar geometri på matten eller börjar prata drömmar från natten när de andra pratar om något helt annat.
Och jag vet vart ja fått det ifrån, min pappa.
För denna eftermiddag fick han för sig att vi skulle dansa! - Får jag lov? sa han.
Jag trodde han skämta. I mina yngre år var jag blyg, och dansen var något jag helst höll för mig själv eftersom jag tyckte att jag rent ut sagt sög.

Men han drog upp mig och vi börjar skoj dansa, sådär lite bugg-aktigt, men samtidigt höll han på och skämtade och sjöng med och hade sig. Han viftade ibland lite me händerna och sa "såhär kan killarna göra ibland, men det är bara för att styla lite".

Jag förstod inte då var han menade, varför skulle de hålla på så för? Va töntigt!
Men idag efter en del dansande med manligt kön, så har han rätt. Och visst är det kul att dansa med sådana killar! Jag älskar det, när det håller på o trixar på dansgolvet, och snurrar en ut & in så blir jag så glad inombords. Mitt inre ler; han trixar med mig, han stylar! Då känner man att de är säkra på vad de håller på med och att de tycker att det är kul! Precis som jag, dansen är nu en del av mitt liv, precis som musiken.

Musiken&dansen är inte något jag hittat själv heller. Det har jag fått ifrån, precis som mycket, mycket annat, från pappa.