Baby girl, turn me on with your electric feel

Idag har varit en seg samt en ytterst spännande dag. Jag drog mig till skolan vid halv tolv för att lämna in två uppgifter, en uppsats och skriva ut lite bilder till konferensen nästa vecka. Det var då den mindre spännande delen för er som inte fattade de :)

Klockan tjugo i fyra satt familjen Holmqvist i bilen (påväg till stan för att gå på bio) och svängde förbi lummergångens hållplats. Vad min morsa missade så satt jonathans kompis kim på hållplatsen, men jonte o jag sa i kör; där satt kim!
Såklart får morsan ångesttankar direkt o följande samtal utspelade sig:
Morsan -Åhnej, ska jag vända? Han kanske ville åka med oss!
Jonte - Mamma, sluta..
Jag - Där kommer en hållplats, morsan. En chans till att vända om bilen..!
Jonte - *-.-*
Morsan - Men jonathan, nu får jag dåligt samvete. Säg till Kim imorgon att jag borde ha stannat och säg förlåt till att jag inte gjorde det!

När vi väl kommit till stan så insåg vi att det var fyrtio minuter tills bion började, så vi tog en sväng förbi top street wear mittemot åhléns. Jag trodde att morsan skulle va anti för att hon inte är världens fan av tex 50 cents tatueringar samt klädstil. Men hon chockade mig när hon efter ett steg inne i affären utbrast "Va fina kläder de hade här!"
Men vem vet, det kanske var för att flirta med nån expedit jag missa?

Hur som helst. Bion var väl bra, änglar och demoner. Tanken var att Jonathan och jag skulle få se lite av Rom. Dock åker vi ju dit på fredag... Okej, jag förstod inte riktigt tanken där.
Nu vill jag ju inte verka dum när jag skriver det här (för på senaste tiden har jag hört att sånt är avtändande), men filmen var väl rätt svårt, eller den var ju lite som da vinci koden, lite att man måste hänga med och kunna lite fakta kanske för att finna den intressant. Men den var väl trevlig. Dock fanns det inga schnyggingar, endast massa femtioåriga män, som levde i celibat och brände upp sig själva på slutet. The end.

Imorgon ska jag till doktorn. Jag hoppas att han inte gör som de flesta doktorer gör nu förtiden, ställer diagnosen "jag vet inte". Hur kan de ha blivit doktorer om de inte vet vad man har för sjukdom? Behöver man bara va bra på att säga " jag vet inte " så kan sjukhusen lika gärna anställa Niklas eller Malin.

//Jenne

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0